Ägaren Lars Norström berättar:

KILBACKENS Raju-Iila är min första finnstövare.

Jag ringde Erkki men fick inget svar, lite senare på kvällen ringde han själv upp och hörde vad jag hade på hjärtat. Efter en stunds hundprat så hade vi bestämt att hälsa på Erkki och Helli i Åmot för att se deras kennel. Erkki hade fått tillbaka en ettårig tik som jag blev sugen på, men frugan sa ifrån, skall vi ha fler hundar får du vänta på en valp, och så fick det bli.Jana skulle paras med Raimolan Pito och jag kom som tvåa på tiklistan.Efter en hel del funderande så valde jag Iila som var orädd och självständig. När vi hämtade valpen och när Erkki överlämnade stamtavlan sa han samtidigt ”här får du jakt så det räcker och blir över”Efter hemkomsten till Vikmanshyttan så började kvällspromenaderna i skogen med valpen lös, Jag glömmer aldrig den 22 Augusti 2004, 3 månader och en vecka gammal så började tiken driva förmodligen på en räv som satt på ett hygge. Som tur var så hade jag börjat använda ett horn så jag började tuta direkt på henne. Drevet gick rätt ner mot en järnväg och jag hörde tåget komma. Som tur var så släppte hon efter 5 minuter och kom prasslande i baklöpan där jag stod rådlös i skymningen, gud va skönt att valpen var tillbaka. Hela promenaden hem gick hon på bakbenen i kopplet, mallig som en premiäravstigen tonåring.Vad skulle det här bli för hund, jo med facit i hand så fick jag jakt så det räckte. Valpen var otäckt tidigt jaktmogen, med rejäla drev och onödigt stort sök. jakthornet hade jag inte mycket nytta utav, det gällde att hålla igen den här hunden. Hon drev både Älg rådjur räv o hare men Älg slutade hon självmant med rätt snart.Det jag minns som imponerade mest var att hon kunde driva med så kontrollerad fart fast hon var ung, men den egenskapen skulle tillfälligt försvinna andra säsongen då gick det så det brakade och på tappterna var hon både högt och lågt, men hon gjorde mig ändå aldrig besviken. Jag kommer ihåg att far min hade henne en fredag i februari -05 han ringde mig på jobbet när klockan var över 3 på eftermiddagen och sa att han hade släppt 9 på morgon och varken sett eller hört tiken på hela dan, den här pejlen visar nästan fullt och jag har ropat o gapat men hon finns inte i skogen, har du fullt på pejlen så är hon i närheten sa jag . Efter en halvtimme så ringde han igen och sa att nu fick hon upp, åk hem du sa jag så åker jag upp och hämtar hem henne när jag slutat. Halv sju fick jag stopp på henne i kolmörkret.I februari 2006 så startade jag henne, tyvärr så fick hon i rådjur och blev utslagen men den veckan testades hon rejält och fick jaga i 6 dagar i rad utan att hon mattades.Första släppardan 21 aug -06 så drev hon så det skulle ha räckt till en tvåa och så höll hon på vid några till släpp. Jag kaksade upp mig och anmälde henne till prov 1 September vilket naturligtvis resulterade i dötapp på väg efter kanske 20 minuter. Nytt försök igen efter en vecka i Dikanäs där hon hade funkat bra, men upptag på en liten termos med en trea.I Februari klarade hon sina ettor, första dagen körde hon en hare tappfritt i 111 min. och sedan dötapp. Nytt släpp och då gick det till full tid med 60 egenskaper. Andra ettan tog hon 10 dagar senare(120-59). Sista helgen i Februari-07 avslutade jag säsongen med ett godkänt RR prov.Nu närmast skall vi till Heby på utställning så får vi se hur det går. I mars har jag tänkt att para henne med DCH Nixon -03 som är efter Bruksavelstiken Sanni-98 och Kvarnsvedjans Haamu-2000 Nixon är en jakthund med extrem jaklust o bra på väg Rolf Pellving som är avelsråd tyckte det var ett utmärkt val av hund.Är det någon som är i valpköpartankar och tycker den här kombinationen verkar intressant så är ni välkomna att höra av er till mig på (0225-711555 eller 070-3485673)                                          Tack Erkki Och Helli för jag fick köpa Iila av er!!

Lars Norström Vikmanshyttan

Denna sida är senast uppdaterad 24 Sep 2008 © Erkki Ylinen